Serier från bokmässan

Tillbaka framför datorn i min gamla ateljé!

Den här veckan har jag haft nöjet att njuta av böckerna jag fick med mig från bokmässan! Det var länge sedan jag fick krypa upp i soffan och läsa serier för läsningen skull. Nuförtiden blir det mest att man bläddrar och kollar på tekniken.

Serierna jag fick med mig var Loka Kanarps Hungerhuset, Lina Neidestams Maran och Mats Jonssons Mats Kamp.

Hungerhuset är en skräckhistoria om två systrar som rymmer ifrån en tråkig fest hos sina fosterföräldrar och leker i ett övergivit hus. Det visar sig att huset är hungrigt!

Hungerhuset är en stämningsfull spökhistoria som gradvis går över i en svartare skräck. Loka låter berättelsen ta plats, och det finns ett stillsamt lugn i berättelsen som ger en stark känsla av här och nu. Loka är stilsäker, och linjerna är enkla och vackra. En pärla till bok, som är en ren njutning att läsa!

Lina Neidestams Maran är svensk folkloristisk pornografi. Den handlar om Nora som åker ut till en fäbovall för att skriva riktig litteratur. Det blir inget med det, för i skogen härjar Maran, och Nora får vara med om de mest fantastiska erotiska äventyr, både i drömmen och i verkligheten. Lina Neidestam är en mästerlig berättare. I Maran finns både stämning, spänning, humor och ren pornografi. Underbar läsning som får det att kittla lite här och var!

Mats Kamp berörde mig djupt. Jag älskade Mats Jonssons Hey Princess när den kom. Den är spännande romantisk och rolig. Mats har gjort fler böcker sedan dess, men jag har inte tyckt om någon lika mycket som Hey Princess. Förrän nu. Jag tycker att Mats Kamp är Mats Jonssons bästa bok. Den fick mig att börja gråta tre gånger. Det är rekord för en seriebok!

Det finns ingen anledning att inte läsa den här boken! Den handlar om livet, från någon som varit med.

Bokmässan 2011

Nu lämnar jag fru och barn och drar till stolta Göteborg för bokmässan! Där kommer jag stå i Koliks monter och sälja böcker, förhoppningsvis signera några Mara från Ulthar och prata om Utopi tills tungan blir grön och jag förvandlas till en jätte.

Jag hoppas vi ses där!

Här är en bild från mitt anteckningsblock som jag fotade och färglade i photoshop! Linjeteckning, färglagd främst med verktyget multiply! Bilden föreställer min hjältinna och jätten som går under arbetsnamnet Hunter. De är best friends forever!

Och en till från anteckningsblocket. Jag började färglägga den... men sen tyckte jag att det blev lite fint när jag bara hade lagt ett par fält, plus att jag tröttnade lite och ville fortsätta skriva manus. Så ni får se den såhär!

fantomas återbesökt

Min regissör var inte riktigt nöjd med mina fantombilder som jag la upp i ett inlägg häromdagen. Han tyckte de var lite för serietidningsaktiga. Så jag slängde in dem i gamla photoshop och gjorde dem lite mer realistiska med hjälp av lite skuggor. Jag tänkte att det kunde vara kul att visa upp hur en korrigering kan gå till!

Här är bilderna som de blev efter en redigering!

Watchmen blir tecknad tv!

Nä, det blir det inte, men det här introt fick mig att skratta!

The Thing X 3

Vad tror vi om nya The Thing?

Meh!

Vad tycker vi om gamla The Thing?

Åh Kurt du är så fin! Och filmen också!

Vad tycker vi om uråldriga The Thing?

Att den svenska titeln "Fantomen från Mars", är bättre än vad någon film förtjänar.

Nä, jag håller mig nog till Kurt!

Fantomas

I våras tecknade jag storyboard till en tv-serie. En rolig bonus när jag jobbar med tv är att jag får hoppa in och göra intressanta rekvisitauppdrag! Tidigare har jag bl.a. fått göra en mask till en seriemördare och en ritning till en sjuttonhundratalstryckpress (ingen befintligt gick att mosa ett huvud i. Obs sant. Se själva i Anno 1790 som går i höst på SVT).

Tv-serien Äkta Människor handlar om hur människan utvecklar androider som vi använder för hushållsarbete, tråkiga jobb och sexindustrin förstås. Lite som Bladerunner, fast ersätt skyskrapor med villaområden och Daryl Hanna med Eva röse.

Några utav androiderna är på rymmen! Då behöver polisen fantombilder så att folk vet om de sett de tossiga plåtnicklasarna! Men vem ska teckna fantombilderna? Jo Kalle Johnsson förstås, den bästa fantombildstecknaren i stada!

Det var superkul att teckna fantombilder! Jag ville att de skulle vara lite obehagliga och skeva, som fantombilder ofta är. Jag ville att de inte skulle vara för lika personerna de ska avbilda, vilket var en riktig utmaning! De ska se ut som om någon har beskrivit hur karaktärerna ser ut. Detta gjorde att jag med mening var tvungen att teckna vissa ansiktsdrag helt fel, vilket är knepigt när jag ju faktiskt vet hur skådespelarna ser ut. Dessutom ville jag att de skulle se ut som om de var kopierade och utskrivna och kopierade igen på polisstationens dassiga kopiator.

Här är ett par av dem!

En kul grej är att skådespelarna är snyggingar, men fantombilder är ju aldrig till för att vara estetiskt tilltalande, och de flesta blir fula filtrerade genom fantomtecknarens penna. Här är stackars Eva Röse som hon inte ser ut!

Den här tjejen ser inte alls ut såhär! Men lite grand kanske... Det är det som är det roliga! Det ska vara lite likt fast ändå inte.

Kolla in hur jag försökt variera mig med skräpet i kopiatorn. Allt är illusion som vanligt...

Om ni blir nyfikna på Äkta Människor så håll utkik i Utopi!

Fan art till Holly Blacks Valiant

Jag fortsätter min mission att bli bättre på att arbeta direkt i datorn. Idag tog jag en linjeteckning från mitt anteckningsblock, som föreställer trollet Ravus från Holly Blacks underbara urban fantasy Valiant, fotade den med datorns kamera och färglade i photoshop.

Ravus är ett så gulligt troll. Det var kul att försöka få honom hunkig samtidigt som han ändå ska se ut som om han bor under en bro. Jag vet att hans hår ska vara svart, men teckningen är en linjeteckning, och jag ville inte förstöra hårets linjer genom att lägga på svart färg efteråt. Jag använde en annan teknik än när jag testad att färglägga serieteckningar. Den här gången jobbade jag i lite skirare lager, och använde mig mycket av photoshop-verktyget "multiply". jag ville inte måla över linjeteckningen, utan jag ville behålla den tecknade känslan. Jag tycker det blev fint!

Här är det sorgsna och modiga trollet Ravus:

Läs Utopibloggen!

Ni har väl inte missat att Utopi magasin har en fantastisk blogg som samlar allt som är häftigt och intressant! Sveriges främsta experter på det fantastiska gästbloggar, det hålls tävlingar i allt möjligt och det erbjuds internets egen hårdvaluta: roliga klipp!

Den här bilden har egentligen inget med Utopi att göra, förutom att den dyker upp på bloggen. Jag var ju tvungen att ha en bild! Vad skulle jag göra? Det kan väl inte gå fel med ett tentakelmonster?

Kolla själva!

Dagens jättinna

Det här är jättinnan som har arbetsnamnet "Kristall". Hon är jättarnas Paris Hilton, dotter till jättarnas konung! Hon är bortskämd, uttråkad och egentligen vill hon bara bli sedd. Istället för Tinkerbell har hon en liten människa som ska sitta på hennes axel som en associar.

Jag är inte klar med hennes utseende på länga vägar. Jag vill att hon ska se ut som en trulig tonåring. Hon ska också se änglalik ut, som en lyxig gräddbakelse. Hon ska nog vara ännu pråligare än på bilden ovan. Jag vill också att hon ska se ut lite som en Frazettabrud, med såna där tjocka kinder och plutmun!

Jag har väldigt kul med jättarnas horn. De går att använde till att uttrycka jättarnas karaktär. Ibland kan de ha formen av en krona, som på jätten på min bloggbanner. Ibland kan de vara med brutalt djuriska, som på jätten Hunter i förra inlägget. På Kristall krusar sig hornen som mjuka lockar!

Vad ska Kristall heta? Jag är egentligen ganska förtjust i "Kristall", men det blir lite oseriöst om hon ska heta det i serien. Det låter lite som "Crystal", vilket jag tycker låter som nån amerikansk förortstjej med kristna föräldrar. Alltså lite för nära vår egen verklighet. Samma sak om hon skulle hetat Glimra, vilket hade varit fint. Hmmm... Förslag någon?

Dagens jätte

Dagens jätte går under arbetsnamnet "Hunter". Han är en av de viktigaste jättekaraktärerna i berättelsen jag arbetar med. Som arbetsnamnet antyder så ska han vara jättarnas mästerjägare. Jag tänker mig att han säkert jagat i alla världar som jättarna känner till, och kanske i någon bortom. Han tar gärna hjälp av andra varelser när han jagar. I hans krona bor ett gäng rovfåglar som kan spana åt honom. På marken finns andra kreatur som springer hans ärenden.

Jag vill att Hunter ska han en praktiskt stil. Han är inte lika utsmyckat som jättarna vid hovet. Halsbandet består bara av jakttroféer. Jag gillar ringarna i polisongerna, men det kanske blir to much om de går upp hela vägen längs öronen. Hunter har lite större öron än andra jättar, för att höra bra förstås!

Bilden är ritad med fineliner och fotad från mitt anteckningsblock. Putsad i photoshop!

Men vad ska han heta i berättelsen? Det är svårt att komma på påhittade namn som klingar fornnordiskt utan att de låter fåniga. Jag funderar på att ta kontakt med någon islänning för att få lite ord att bolla med. Har du något namnförslag på Hunter? Det ska gärna låta jägaraktigt och lite sexigt!

Att lära sig digga digitalt

Jag har länge varit en stor förespråkare av det handgjorda. När jag tecknade Mara från Ulthar var jag mån om att det skulle se handtecknat ut. Att tekniken skulle synas och vara en del av stämningen. När jag senare gjorde kortserien Offret till första numret av Utopi så valde jag också en helt analog teknik. Jag tuschade med pensel och färglade med akvarell. Bara lite puts och pratbubblor var gjorda i photoshop.

Jag har nu beslutat mig för att gå över till digital teknik. Och då menar jag inte att jag ska färglägga i datorn, eller lägga på ett par slemmiga ljuseffekter. Nä, jag ska banne mig göra hela serien i datorn, från skiss till färgläggning och hela filevippen!

Men för att kunna teckna bra i datorn behöver jag en ny leksak. Den heter Cintiq och är ett digitalt ritbord. Man ritar alltså direkt på en skärm, till skillnad från en wacom intous där man ritar på en platta och teckningen visas på skärmen. Skillnaden är enorm.

Men jag äger ingen cintiq än, då jag inte kan bestämma mig för om jag ska köpa den vanliga eller den jättestora fina som jag egentligen vill ha men som är lite dyr. Ändå har jag känt ett behov av att börja testa att teckna och färglägga direkt i datorn. Så jag har ritat ett par bilder på wacombordet och färglagt i photoshop. Jag tycker att det går sådär. Linjerna kommer bli mycket snitsigare på cintiqen än på wacomen, och jag ska bli bättre på att färglägga digitalt. Mycket bättre!

Här är några heldigitala bilder i alla fall. Det som är kul med dom är att dom ger lite hintar om vad som händer i min kommande serie!

Jag hoppas ni inte har tröttnat på gladiator-gropar efter Spartacus-blod och tuttar (eller vad den heter), och alla andra trötta tv-serier. Jag lovar, ni kommer aldrig ha sett gladiatorspel som de i min serie någonsin förr!

Asså, jag gillar lite hur kitchigt det kan bli med digital färgläggning. Det är ju inte classy som akvarell, men det blir mycket mer lättläst och snaskigt. Jag ber om ursäkt för hennes konstiga tuttlindning, jag fick idétorka när jag skulle göra hennes kläder...

Gulligull! Jag tänker inte spoila sammanhanget för den här bilden! Läs Utopi så får ni se!

Om någon av mina kära läsare är vass på färgläggning, och ser några missar jag har gjort, eller bara har några heta tips så får ni gärna berätta det i kommentarerna under. Vad jag behöver nu är kunskap, massor av kunskap. Jag ska läsa böcker och så också, men det är så segt.

Conan och jag: de färdiga bilderna

Jag struntar i att redovisa mer av processen med de två affischer jag gjorde för den nya Conanfilmen. Det känns överspelat, och nya spännande projekt väntar. Såhär blev i alla fall de färdiga målningarna.

Här är bilden som användes i samband med filmens premiär:

Och såhär såg den ut som affisch:

Den andra hann visserligen bli färdig som bild, men han aldrig produceras som affisch i tid till premiären, då jag låg i en cell på BB med min nyfödda son på magen. Kanske kommer den dyka upp som merch till filmen i framtiden, lagom till DVD-släppet. Vi får se.

För alla Utopiläsare så är det i alla fall inte det sista ni ser av den.

Det var allt om Conan för den här gången, men vi är knappast färdiga med varandra, jag och den gamle barbaren. Jag vill också tipsa om Lars Krantz otroliga fan art till Conan, som är fan ART ta mig tusan! Ni hittar den på Utopibloggen några inlägg ner.

Jag har varit borta från allt därför att...

Jag har fått en unge! Den lilla barbaren tog ingen hänsyn till timing utan ploppade ut lagom till premiären av den nya Conanfilmen. Jag kommer hämnas på honom genom att ge honom Conan som andranamn. Inte första. Jag är inte ond.

Nu är jag tillbaka framför datorn. Jag ska börja med att lägga upp de färdiga Conanbilderna så ni får se hur det blev till slut!