Äntligen kommer här de två sista medlemmarna i Engelfors häxcirkel! Som vi har väntat!
De två sista häxorna får ett gemensamt inlägg, då jag tycker att vi alla har fått vänta länge nog på dem.
Vi börjar med Vanessa.
Vanessa är en mångbottnad karaktär. Hon är mycket mer än den vulgära partytjej som hennes omgivning ser. Vanessa är en passionerad person som älskar livet och att känna sig levande. Det är i ett sådant ögonblick jag ville teckna henne. När hennes hjärta bultar och hon är PÅ!
Elias får inte många ord i boken Cirkeln. Såhär tänker jag mig honom.
Nu finns alla mina fan art-bilder, och andras, samlade i ett galleri på Cirkelns facebooksida. Gå gärna in och kolla! Men... tycker ni inte att det skulle vara läckert med lite fler tolkningar i galleriet? Nu vill jag se hur andra har tänkt sig gänget!
Jag "råkade" hitta den här metalversionen av a Game of Thrones-introt när jag... eh... kände att jag var tvungen att lyssna på musiken till det vanliga introt. Jo, såhär, jag fick ett väldigt positivt besked igår, det hände något bra. Då måste man faktiskt lyssna på GoT-introt!
Mer covers på den här feta musiken tack! Gärna ännu mer episkt!
Jag såg den här bilden på Saras blogg, och kände att jag hade så mycket åsikter att jag var tvungen att ventilera dem i ett eget inlägg.
Nu släpps de första bilderna på hur Katniss Everdeen ska se ut i Hungerspelen-filmen (filmerna, om den första blir framgångsrik). Det är Jennifer Lawrence som spelar Katniss. Jennifer har gjort starkt intryck på många i filmen Winters Bone som jag ännu inte har sett. Hon är säkert en mycket bra skådespelerska. Det lovar gott, men det finns andra mindre bra förutsättningar för att det här ska bli det ösiga blixtnedslag till film som vi hoppas på. Den låga budgeten. En regissör som aldrig gjort en actionfilm. Och hur ska man kunna göra den extremt våldsamma Hungerspelen barntillåten? (Ok, det är typ mitt standardklagomål på alla filmer som är PG-13).
Såhär ser Katniss ut, i alla fall när hon är omslagsflicka.
Huh! Min första reaktion är att det här är ytligt, stylat och så ocoolt... precis så skulle Katniss ha blivit presenterad av Panem, den onda regimen i böckerna! Jag tror inte att det är meningen, snarare är det så att de som gör promobilder i Hollywood har ganska mycket gemensamt med stylisterna i Panem. Nu är det ju just bara en promobild, och den säger inte så mycket om filmen.
Många har klagat på att Jennifer är för snygg. Visst, hon kanske är lite standardsnygg och det är lite tråkigt, men vem bryr sig så länge hon kan skådespela? Jag blir mer besvärad av att hon ser ut att vara nedbantad på det där ätstörda sättet (något som Sara flaggade för i ett tidigt skede). Katniss lever ett hårt och fattigt liv, och hon ska vara undernärd, men jag tycker att det hade varit ett smartare val att låta henne vara atletisk. Tunna töser har jag sett för mycket av på film ändå.
Jag får en känsla av att den här filmen kommer att bli i bästa fall helt ok. Inte mer. Hoppas jag har fel.
Så, nu är den här! Teasern för den nya Tintinfilmen!
Det går inte att komma ifrån att helt datoranimerade figurer som ska likna riktiga människor är läskiga! Det är något med ögonen. Den imperfekta imitationen av att det finns en själ bakom dem. Annars ser det skoj ut tycker jag!
Jag har ont om tid, så jag snor ett tips från Mats Strandbergs roliga krönika och lägger upp en youtube-film där Jakob Eklund säger "vafan".
Förresten: som ni kanske märkt så har blogger krånglat de senaste dagarna, och många kommentarer har försvunnit! Jag svär, jag hade typ hundra kommentarer på de senaste inläggen, fler än Kissie! Alla borta!
Kolla in den här ljuvliga teasern för filmen Katinkas Kalas. Det är inte ofta jag blir sugen att se en svensk film efter att ha sett trailern. Det blev jag med den här! Förtjusande!
Filmen är skriven av Levan Akin och Lisa Östberg, och är regisserad av Levan Akin. Levan är min medförfattare på vårt mäktiga vikingaepos som kommer att gå som följetong i Utopi magasin, när han inte lever i sus och dus som stjärnregissörska och med befallande tonfall och yviga gester skapar film-och tv-magi för dig och mig!
Jag är nöjd med min teckning av Linnéa. Hon är ouppnåelig på något sätt. Hon skrämmer med sina outtalade bråddjup, sin exil, sina ärrade underarmar (hade hon ärr i boken, eller la jag till det?). Och så har hon fräcka kläder och sitter och röker på toaletten när andra har lektion.
Min Linnéa ser dock inte ut att höra hemma i Engelsfors. Sådär klär sig knappast ett småstadsemo i en liten svensk bruksort. Snarare ser hon ut att ha rymt från någon gothklubb i New York från åttiotalet. Eller jag vet inte. Jaja, det är inte så lätt för en farbror som mig att veta vad kidsen har på sig nuförtiden.
EDIT: Sara upplyser mig om att det är Elias som har ärr och inte Linnéa! Dessutom har jag av flera källor fått veta att Linnéas stil är mer "gothic lolita", med japanska influenser! Det går fort på internet! :)
Martina skrattade åt den här bilden. "Hon ser ut som en alvprinsessa, godheten själv inkarnerad!". Jag föreställer mig Rebecka som en klassisk skönhet med anglosaxiska drag.
Tack Predabot för den snygga specialutgåvan av Svenska Superserier! Äntligen ska jag få stifta bekantskap med Nordens Stjärnor!
Vilken awesome premiss! Högteknologiskt Dinosauriekrig! Vrålsnyggt tecknat och färglagt dessutom... Krig Rawr av Tomb Svalborg och Mirjam Löfgren.
Och äntligen fick jag lägga vantarna på Kolbeinn Karlssons magiska Trollkungen! Tack Kolbeinn!
Men det här är ändå mässans fynd! En ursprungsberättelse om Stephanie Meyers, som skrev Twilight. Serien handlar om hur Stephanie växte upp och om hur böckerna föddes. Vad ska man kalla det här? Så fett! Tack Tomas Antilla, som skänkte mig den här gåvan!
Anna-Karin, vad tänkte jag när jag ritade dig? Jag ville göra Anna-Karin som hon är i början av Cirkeln, under det korta ögonblick som du möter hennes blick, innan hon hastigt tittar bort.
Min morfars fru Bettan gav mig ett par serietidningar när jag var elva år gammal. Hon hade hittat dem ute på någon bänk i kvarteret och tänkte att det kanske var något jag skulle gilla. Det vuxnaste jag hade läst vid det laget var väl Fantomen, Tarzan och Agent x9, så jag fick ett märkligt sug i magen när jag öppnande tidningarna. De var fyllda av folk som blev lemlästade och det förekom rikligt med vuxna kvinnor som gick runt i underkläderna, eller faktiskt helt utan en tråd på kroppen! Jösses! Den ena tidningen var en... just det ja, en Conan, och den andra var Cobra (som fanns utgiven på svenska under 91´och 92´, av Epix såklart!) !
Conan skulle bli en närmare bekantskap senare i livet, men Cobra blev aldrig mer än det där enda numret. Den första mangaserie jag läst, även om jag inte visste det då. Jag minns den kaxiga attityden, de stora ögonen och de märkliga profilerna, jag minns en dator som såg ut som en flygel men framför allt minns jag en dam med en drake tatuerad över hela ryggen och rumpan bar!
Nu läser jag att Cobra ska bli film, regisserad av Alexandre Aja som gjorde råa publikchockarenThe Hills have Eyes, sömnpillret Mirrors och uppskattade Piranha 3D (som jag inte har sett). Märkligt att en relativt okänd serie som Cobra blir amerikansk långfilm med stor budget. Kanske var serien större i USA än vad jag trodde?
Åh Ida! Varje gång man sträcker ut en hand får man ett nytt bitmärke som svider länge! Du är helt enkelt en sån jävla bitch! Det är ingen karaktär som jag är så nyfiken på vad som kommer att hända med som Ida. Här är hon, mitt i ett snöfall, i sin vita täckjacka!
Cirkeln är en ny bok av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Den handlar om tonårshäxor som kämpar mot demoner och tonårsproblem i Bergslagen.
Jag älskar att hitta de där böckerna som man inte kan lägga ner, som man vill läsa varje vaken stund. Cirkeln är en sådan bok. Kanske den första sådana boken jag har läst som är svensk sedan jag var liten pojk.
Under påskhelgen var jag ute i stockholms skärgård och fällde träd och åt mat. Jag och min syster lekte en lek som vi ofta leker. Man ska rita en karaktär från en bok och den andra ska gissa vilken karaktär det är. Vi höll båda på att läsa Cirkeln, så vi bestämde oss för att göra hela cirkel-gänget, alla de unga häxorna. Jag hoppas kunna lägga upp min systers bilder här på bloggen i framtiden. Men tills vidare får ni hålla tillgodo med mina tolkningar av Cirkelns karaktärer.
Minoo. Minoo är en av mina två favvosar från cikeln-ensemblen! Jag har tolkat Minoo från boken, så som jag upplever henne. Alla har vi olika bilder i huvudet. Haha, en del av oss har fördelen att kunna visa upp dem! Såhär blev min Minoo!
Bilden är ritad i mitt lilla block, på fri hand med fineliner. Färglagd med lite akvarell.
Hur ser din tolkning av Minoo ut? Jag uppmanar härmed alla som gillar att rita att göra fan art till Cirkeln! Länka gärna i kommentarerna om ni får till något!
Jag kommer att fortsätta lägga upp en Cirkelnperson om dagen tills hela Cirkeln är färdig! Åh, jag skulle vilja lägga upp alla nu! Men nej! Den som spar han har!
Jag tycker att Conanserierna från nittiotalet är riktigt bra skräpserier. Visst, de har noll karaktärsutveckling och Conan själv är en idiot vars repliker får mig både att skratta och att gråta. Jag tycker ändå att de är ganska underhållande, med generösa layouter och hyfsade berättelser. Dessutom gillar jag en del av tecknarna, som Ernie Chan t.ex. Mest gillar jag dem nog för att jag läste dem i fjällstugan som barn, och jag och min syster skrattade så att vi grät åt Conans idioti, speciellt åt hur serien förhöll sig till kvinnor.
Jag har försökt läsa en eller två av Robert E Howards böcker, och även om de får mig att le för en stund, så kan jag inte förmå mig att läsa en hel. De är för dumma.
Jag älskar filmen Conan the Barbarian från 82´! INTE uppföljaren Conan the Destroyer damn you! Den är kass! Den första! Med sin fantastiska cinematografi, sitt högtidliga tonfall, sin magiska musik!
Sammantaget kan man väl säga att jag har en stor kärlek till vad Conan är och kan vara. Det frejdiga pojkbokstilltalet, bristen på moral, det kitschiga, det trashiga, dyrkandet av manlighet och potens, de oavsiktliga homoerotiska undertonerna, sammanblandningen av våld och sexualitet, den politiskt inkorrekta civilisationskritiken, exotismen, fantasin och drömmen om det stora äventyret. There you have it! Conan är skräp, men Conan är en del av den moderna fantasyns rötter, och den kom före kristna gamla mysbritter som puffade på pipor och uppfostrade unga pojkar med varlig hand.
När jag hörde att en ny Conanrulle var på g så misströstade jag. Regissören av Pathfinder, uh! Och nån snubbe från Baywatch ska spela Conan själv. Nå, nu var det ju aldrig tal om att det skulle bli någon Oscarnominering, men ett stort misstag kan jag peka på direkt. Det är att göra Conan barntillåten. Conan utan blod är... jag vet inte... lite som sån där ny amerikansk metalmusik för småungar.
Nu kommer trailern. Hmmm. Visst, det ser ut lite som ett tv-spel, det är en sjuka som många specialeffektsdrivna filmer lider av idag, men det ser inte ut som skräp. Jag tvivlar på att det är bra såklart, det kan det knappast vara, men jag tycker ändå att den här trailern känns väldigt Conan. Ja, allt känns Conan utom Jason Mamoa som spelar Conan. Han spelar förresten även Khal Drogo i A Game of Thrones. Vad tycker ni?
Igår kvällen hade jag det stora nöjet att se de två första avsnitten av HBO:s storsatsning A Game of Thrones på bioduk tack vare cinemateket i Stockholm. Jag är sedan länge en stor fan av källmaterialet, George RR Martins mäktiga A Song of Ice and Fire, vilket inte har varit någon hemlighet för er som har följt min blogg. Det här är en viktig satsning för mig. Det handlade inte bara om att göra GRRMs böcker rättvisa, utan om att serien hade potentialen att omdefiniera vad fantasy kan vara för en bredare publik.
Även om Fantasy blev mainstream i och med Lord of the Rings-filmatiseringarna, så har vi ändå fastnat i barnfilmsträsket. Det har varit Narnia, Harry Potter och Eragon för hela slanten. Böckerna som A Game of Thrones bygger på är extremt barnförbjudna (liksom mycket annan fantasy som skrivits av vuxna för vuxna) och det var min förhoppning att tv-serien skulle kunna vänja en bredare vuxen publik vid att fantasy kan vara så mycket mer än trolleriskolor, anglofili och tama drakar.
Varför då? Kanske ni undrar. Vad bryr väl jag mig om vad den breda publiken gillar (ofta gillar de ju skräp som Beck, så varför bry sig?). Av rent egenintresse! Min nästa serie är just en fantasyserie av två vuxna (jag och Levan Akin) som vänder sig till en vuxen publik! Jag vill inte vara ett freak! Jag vill att alla ska tycka att min serie är något de kan tänka sig att köpa, kanske för att de sett något liknande förr som de gillat (A game of thrones asså)!
Nu kommer säkert alla undra om min serie är "inspirerad" av A Game of Thrones, och jag kommer att vara tvungen att stå och nördrage-monologa om att jag läste böckerna före fan och hans moster och att jag har massor av andra inspirationskällor som svennebanan aldrig har hört talas om för jag vet så mycket bättre och så vidare. Ack att vara Kalle Johnsson är en börda ibland!
Nå, vad tyckte jag om tv-serien då?
Den var bra. Den var spännande. Samma saker var spännande i tv-serien som var spännande i boken. Ni måste förstå att jag omöjligt kan recensera A Game of Thrones utan att jämföra med böckerna.
George RR Martin dekonstruerar fantasy. I hans fantasy finns både det högtravade högtidliga och det smutsida pulpiga. Ibland när jag sett fanart till hans böcker så tänker jag "huvaligen, sådär kitchigt är ju inte A Song of Ice and Fire, lite mer klass tack!". Lite samma känsla infinner sig när jag ser tv-serien. Beståndsdelarna blir tydligare, och det är enbart av ondo. Det högtidliga blir lite tradigt, det kitschiga blir lite smaklöst. Visst är det kul på samma gång, det är snusk, snask, blod och naket. Men jag tyckte aldrig att böckerna var självrefererande, och definitivt inte kitschiga. När jag ser tv-serien så sitter jag ibland och ler åt de gymmade steppbarbarerna som sätter på tjejer på dansgolvet och hackar varandra i bitar på samma dansgolv. För att det är lite för mycket och lite för tramsigt. Det finns något exploativt i hur det skildras. Istället för att göra det på riktigt!
Talangen inblandad når inte upp till nivån på böckerna. Tonen är något förenklad, och då pratar jag inte om manus utan om helheten, om berättandet.
Manuset i sig fungerar men är ojämnt. Böckerna är en extremt komplicerad konstruktion och givetvis medför det problem i tv-adaptionen. Det är dock mycket troget böckerna, och en del dialog är tagen rakt ur dem. Det gjorde mig glad.
Scenografin är helt ok, men det märks väl att den monstruösa budgeten är ansträngd. Några i sällskapet jag såg den med klagade på de stora datorgenererade bilderna på städer. Själv tyckte jag att dessa vidbilder fungerade helt ok. Det var snarare i scenbyggena som scenografin ibland var påtagligt svag, och en del byggen återanvändes väl flitigt.
Kostym var även den ojämn som tusan. Från riktigt bra till pinsam. Sämst var Dothrakisarna (steppbarbarerna) som kändes väldigt mycket CONAN, och deras kvinnor som kändes väldigt mycket säckväv med lite rep och hål för tuttarna som hänger ut lite barbariskt sådär och lite färg i fejjan.
Skådisarna var bra överlag. Sean Bean är som gjord för rollen som Ned Stark. Han passar nästan för bra. Jag var också lättad över att Lena Hedlay fungerade väl som Cersei Lannister, en roll som måste sitta! Emilia Clarke som Daenarys Targaryen kunde omöjligt leva upp till mina förväntningar och jag kan bara hoppas att hon växer på mig. Annars var min största besvikelse Michelle Fairley som Catelyn Stark. Det största problemet var inte att hon såg ut som en tant, utan att hon var tråkig! Tråkig tråkig tråkig! Hon kanske lär sig få mer karisma under seriens gång. Hoppas det! Maisie Williams som Arya Stark var härlig! En eloge även till Peter Dinklage som Tyrion Lannister, han verkade ha the time of his life! Underbart underhållande i varenda scen han var med i!
I slutändan kan jag bara konstatera att det hela var mycket underhållande. Det var spännande, och som jag skrev i början så var samma saker spännande i tv-serien som var spännande i böckerna. Det lovar gott tycker jag! Jag fick ryste till ett par gånger, fick det stora flinet ett par gånger, och under titelsekvensen fick jag min patenterade reaktion "pulserande bakhuvud". När mitt bakhuvud börjar pulsera när jag ser på film så är jag hundra procent såld, jag lever genom filmen! I´m lovin it!
Det ska bli mycket intressant att se om det här bygget håller. Hur kommer Direwolfarna se ut när de växer upp och ska bli jättevargar? Drakar? Kings Landing? Det är mycket som ska se trovärdigt ut för att det hela inte ska urarta. Tur att drakarna antagligen inte dyker upp förrän säsong två (som redan är spikad).
Vad händer det för kul den här veckan? Jo, det är ju Small Press Expo, som namnet till trots är Sveriges största seriemässa! Det innebär också att Ateljé Otecknad kommer att ha sin årliga vernissage i våra ateljélokaler! Såhär låter inbjudan:
För tredje året i rad slår vi upp portarna till Ateljé Otecknad i samband med Seriefestivalen Small Press Expo!
Vi har bjudit in några av Sveriges bästa serie-och bildberättare att ställa ut sin konst i våra lokaler vid Telefonplan så kom förbi efter mässan på söndag eftermiddag för konst, konversation och möten med det okända.
Varmt välkomna!
2011 proudly presents:
Kim W Andersson Martina Bergsjö Johnsson Michel Ducourneau Elin Fahlstedt Olof Falk Maria Fröhlich Stef Gaines Yvette Gustafsson Fabian Göransson Karl Johnsson Kolbeinn Karlsson Lars Krantz Isabel Leal Bergstrand Lisa Medin Lina Neidestam Viktor Näär Egil Röckner Josefin Svenske Aurora Walderhaug
När: Sön den 8:e, kl 16:00 -22:00
Var: Ateljé Otecknad
Trettondagsvägen 16, T-bana Telefonplan
Stockholm, Sweden
Ni kommer väl? Jag måste passa på att tipsa om Martinas Ikon-rea! Jag kommer också att sälja ut en hel del målningar, bl.a. min originalsidor från Offret och omslagsmålningen till första numret av Utopi, eller varför inte bloggbannern här ovanför?
