Immortals

Jag är en mytologikille. För mig är fantasy och mytologi syskon, nästan tvillingar. Det är lustigt egentligen, hur man kan älska mytologi, men ha sådana problem med religion. Religion asså, don´t get me started. För sent. Jag försöker vara öppen, och hur många gånger har jag inte försökt tänka mig in i de verkligt religiösas världuppfattning och försökt förstå hur religion kan vara ett sunt förhållningsätt och en fungerande tolkningsmodell till det ena och det andra. Men det faller alltid på samma sak. De fanatiska fundamentalisterna och fördömandet av de som inte tillhör den egna tron. Bill Maher menar att religion är ett sluttande plan. Finns det ett sunt sätt att vara troende? Vad betyder det när man tillskriver bronsåldersmyter magisk kraft, och blandar ihop verklighet och fiktion? Visst kan man låta sig inspireras av gamla sagor, jag gör det hela tiden, men att höja upp dem till Guds Röst, att göra dem till överordnade sanningar, och sedan vagt insinuera att graden av sanning man kan finna i dem ligger i någon sorts mellandimension mellan historieskrivning, metafor och metafysisk inspiration, its a mess!

Man kan kalla Världsalltet, Universums lagar, Upplevelsen av Här och Nu och att Allt är Ett (efter ett yogapass kanske) för Gud om man vill. Men vet detta. Det är inte samma gud som de religiösa talar om, och kanske borde du hitta ett bättre ord.

Jag älskar berättelser, och jag älskar de stora mytologiska berättelserna. Jag värderar inte gudasagor efter när och var jag råkar vara född. Jag tycker att Gilgamesheposet är tusen gånger intressantare än bibeln. Dawkins menar att vi alla är ateister om vi förhåller oss till alla religioner som funnits under mänsklighetens historia. Den enda religion som vi inte är icketroende till tenderar att vara den vi är födda in i (eller kanske den vi stötta på när vi rökte nåt i Indien i ett förvirrat ögonblick). Han menar att detta enkla faktum borde vara mer än nog för att vem som helst skulle förhålla sig lite skeptisk till sin lokala kult.

Men vem vet, vi kanske kan vända på det? Kanske är vi alla troende i vårt förhållande till alla religioner som någonsin funnits? Kanske är det därför vi fascineras så, och gudasagorna återkommer gång på gång, idisslas i böcker och kitschiga hollywoodfilmer. Kanske fortsätter vi inspireras. Kanske är det därför jag offrar en kattunge till Gorunga, Stäppernas Vindgud varje tisdag, medan jag sjunger och dansar naken i en ring kring mitt lilla altare? Vem vet?

Clash of the Titans sög verkligen stenhårt! Nu kommer den gamle reklamaren Tarsem med en ny kitschig grekisk mytologi-film som heter Immortals! Säga vad man vill, men han har åtminstone en egen stil den där Tarsem. Fast jag tycker det ser lite platt ut! Och ta det lugnt med slo-mo grabben!

Immortals!

Walk away from the boring explosion!

Dagens roliga video! Hur många gånger har man inte tänkt på det här välkända fenomenet? När tyckte man egentligen att det var coolt på riktigt? När man var tolv kanske? Ok, det är ju lite ballt när Jokern gör det i the Dark Knight, men det är ju för att han går så stolpigt och har den där sjuksköterskedräkten på sig... Vad snackar jag om? Kolla dagens video!

A boombox is not a toy!

När jag och Martina var i New Orleans så kollade vi en del på american television. Det var roligt! En kanal sände bara Sex & the City nonstop, en annan som hette E! var som en skvallertidning i tv-form och ett oändligt antal andra kanaler bestod endast av allvarliga nyhetsankare som pratade i munnen på varandra. En kanal sände SNL, Saturday Night Live!

Jag har aldrig tyckt att SNL är höjden av humor, det är lite studentikost på nåt sätt... Jag trodde att SNLs stora dagar var någon gång på åttiotalet och att det numera var ett flamsigt och urvattnad koncept som mest levde på tradition. Men så är det inte! SNL är kul idag!
Visst, det är tramsigt, men tramsigt kan vara bra!

Som i den här videon!



Tack Micke för alla skojiga videos du skickat senaste dagarna!

Mera rymd!

Igår fick ni se hur rymdskeppet ser ut inuti i Saras novell Evig Sommar, som kommer att publiceras i nästa nummer av Utopi. Idag landar vi på den mystiska planet som gett namn till novellen. Sara beskriver planeten som paradisisk. I den täta vegetationen flyger eldflugor. Jag älskar insekter så jag tog raskt chansen att placera en av dessa "eldflugor" i förgrunden, att hitta på en utomjordisk insekt är inget jag förpassar förstår ni!

Här är den första layoutskissen där man kan se hur texten ska vara placerad i förhållande till illustrationen.

Den första studien av "eldflugan". Vill man bo i tropiskt klimat så får man jättebugs på köpet! Jag utgick från en variant av jordisk eldfluga och sen muterade jag den till lämplig läskighet. Att slänga in en stor fet utomjordisk insekt är ett praktiskt sätt att understryka det främmande, både det skrämmande och det fascinerande med att befinna sig i en annan värld.

Blyertskissen är färdig. Bara att slänga upp på ljusbordet och gå loss med stålstift och pensel.
Novellen är skriven i första persons perspektiv, så därför tyckte jag att det var effektivt att låta betraktarens hand komma in i bilden.

Så här blev den lille gynnaren! Den skulle jag vilja ha i ett akvarium hemma... fast katterna skulle säkert äta upp den.

Skeppet. I interiörbilderna från skeppet i den tidigare illustrationen hade jag gett designen ett industriellt uttryck, lite som interiörerna från Alien-filmerna (inte H.R.Gigers utan Syd Meads). Jag ville inte att skeppet utifrån skulle bli för mycket alien, utan jag ville ha något lite elegantare. Jag ville att det skulle vara stort, men inte för stort. Typ som en halv finlandsfärja. Jag gav den en liten art deco/retrofuturistisk touch, men samtidigt ville jag att det skulle kännas någorlunda trovärdigt. Såhär i efterhand kan jag tycka att det blev lite för stort som tolkning av Saras text. Hur ser man hur stort det är kanske ni tänker? På storleken på och antalet av fönster!


Färdigtuschat. Men inte färdigt. In i datorn. Jag målade till några till grenar och växter i förgrunden i efterhand.

Jag kommer inte lägga upp de färdiga illustrationerna, de får ni se i tidningen! Håhå!

I rymden med Kalle och Sara

Nästa nummer av tidningen Utopi kommer att ha temat Spöksommar. Men allt i tidningen kommer inte bara handla om spöken. Sara Bergmark Elfgren har skrivit en fantastisk novell som handlar om rymden.. och spöken... kind of. Nä, jag vill inte avslöja något. Ni får läsa den i tidningen!

Jag håller som bäst på att illustrera Saras novell. Den första illustrationen är klar, och den andra är på god väg. Det är rejäla illustrationer, och tanken är att de ska bli en del av uppslagens layout. På den nedan så är texten tänkt att ligga inuti planeten.



Här är skissen till bilden. Jag ville att rymdskeppet vi befinner oss i ska kännas nästan som en katedral. Samtidigt ville jag ha ett sliten industrikänsla på interiören, då kolonisatörerna det handlar om antagligen inte är de rikaste i galaxen. Som ni ser är bilden stor, och spänner över nästan två A3-papper.



Här är bilden tuschad. Stjärnor ska läggas till i datorn, det går så mycket snabbare så! Wow, vem är den häftiga snubben i bakgrunden? Det är jag! Kalle Johnsson! Med mina nya Ray Bans som jag köpte i New Orleans!



Detalj på den lilla gubben som står och ser mot den stora planeten. Jag ville göra en androgyn silhuett, så man inte skulle kunna avgöra om det är en kvinna eller en man. Fast det ser mest ut som en man.



Fabian Göransson, chefredaktörskan, bad mig göra rejält med utfall så de skulle ha marginaler när de gjorde layouten. Det innebär att alla de här små rören antagligen inte kommer att synas i tidningen! Uhu! De tog en evighet att pilla med dem!




Detalj på döda gubben i cryokammaren! Han blöder! Vill ni veta mer, läs Utopi såklart! (de där solglasögonen, så heta!)

Vad läser jag på tunnelbanan?

Äntligen är jag färdig med Edgar Rice Burroughs klassiker Tarzan of the Apes! Den var förtjusande, och den första halvan var en nostalgisk berg-och dalbana! Andra halvan blev det rörigt och ofokuserat, ett återkommande problem i Burroughs böcker. Men mycket läsvärd, speciellt om man som jag är intresserad av ungdomslitteraturens och den moderna fantasyns (jorå, Tarzan kvalar in som fantasy) föregångare. Så varför "äntligen"? Därför att efter Tarzan väntade ungdomslitteraturens nya föregångare och en blivande klassiker!

Cirkeln!

(Oj så, den blev visst spegelvänd... inget att göra åt, jag sitter inte vid min kära Imac längre...).

Jag är hundra sidor in och det är så otroligt spännande!

Men Kalle, hur vågar du ta med din fina inbundna utgåva på Stockholms smutsiga tunnelbana? Blir inte boken skadad när den ligger och skaver mot dina krokiga knivar, pistoler och kanyler och allt annat du har i din väska? Nix nej kära läsare! Jag har nämligen en speciell cirkeln-påse som skyddar min fina bok! Även den, precis som bokens omslag, prydd av Kim W Anderssons mästerliga illustration!



Grattis Sara och Mats till den fina recensionen i DN idag! Den är välförtjänt, fast jag tycker Thente hänger upp sig lite mycket på genre... men haha, han använde ordet "fucking" i en DN-recension. Det måste vara första gången.
Jag har bara läst 100 av 400 + sidor, men vad jag säga hittills så är boken lite som Buffy utan skyddsnät! Cirkeln är som en riktigt bra amerikansk tv-serie.... MEN, helt befriad från amerikansk moral, och de vanliga skyddsnäten som omger amerikansk ungdomskultur! Grundat i svensk verklighet, som jag själv känner igen väl från den tid då jag pluggade i den deprimerande brukshålan Hofors. Fast med häxor! Beat that!

American Gods blir HBO-serie

Jag fortsätter att rapportera från aintitcool.com! Jag vet att jag sa att jag ska sluta, med det här var bara för bra nyheter för att inte skicka vidare!

Neil Gaiman har tidigare berättat att American Gods ska bli film... eller nja, det visar sig att det här gamla fina HBO som ska kicka igång en American Gods tv-serie! Kan ni tänka er något bättre? Ja, det vore väl att de gjorde Sandman till tv-serie (som aintitcools skribent påpekar), men vem vet, det här kanske banar vägen!

Wow! Först A Game of Thrones och nu det här! Vad är det som händer? Fantasy har vuxit upp!

Apes will rise!

Ok, det har varit mycket filmsnack på senaste, och allt snor jag från aintitcoolnews! Jag kommer snart med lite mer originella och riktiga inlägg. Det har varit en mycket arbetsintensiv period, that´s why!

Snart kommer det riktiga inlägg med mina egna bilder och kloka funderingar och allt som en blogg ska ha. Men först!

Trailern för Rise of the Planet of the Apes (sug på den titeln en stund!)! Åh jag fick rysningar! Vilka fiiiina apor! Helt ärligt, det här tycker jag ser ut som ett level up för datorgenererade effekter. De där aporna ser förbannat bra ut för att vara gjorda helt i en dator. Själva filmen då? Jomen det ser väl episkt och mysigt ut? Fina bilder, med den ensamma apan som springer nerför en väg om natten, med läskiga apor i trädens kronor, med apa som kollar på sovande människor, ja fina bilder på apor som gjorde de mesta! Apes will rise, som taglinen lyder!

They Live! Again!

John Carpenter är en av mina absoluta favoritfilmskapare! Han hade en period under åttiotalet när han gjorde några utav de häftigaste rullar som filmats. Det gör att det är lättare att förlåta honom för alla skräpfilmer som han dessvärre också har gjort.

Men hans bästa, Flykten från New York (stön, Kurt Russel på en gladiatorarena, jag blir gay här och nu!), The Thing (Åh Kurt mot världens fränaste rymdmonster), Big Trouble in little China (Kurt i snyggaste linnet visar minsann den kinesiska häxmästaren var skåpet ska stå!) och They Live! Vänta? They Live? Ingen Kurt?

Jag vet inte varför Kurt Russel inte spelar huvudrollen i They Live. Han borde ha gjort det! Killen som spelar huvudrollen ser t.o.m. ut som Kurt Russel!

Om ni inte har sett They Live (vilket få har) så låt mig berätta om premissen. I en nära framtid har USA gått in i en djup lågkonjunktur (filmen är från 1988). Massor av arbetslösa fattiglappar driver mellan städerna i jakt på arbete. De hamnar i jättelika kåkstäder/flyktingläger i städernas utkanter. Vår hjälte, George Nada spelad av wrestlaren Roddy Piper, är en musklig byggarbetare som bara vill ha ett hederligt dagsverke för sina valkiga nävar! Men när han kommer över ett par magiska solglasögon förändras allt. Han får se världen som den verkligen är. På reklamaffischer står det "Obey" och "Consume", på sedlarna står det "I am your God", över gatorna seglar övervakningsrobotar och vissa människor, de med finast kläder och snobbigast dialekt, är inte människor alls. De är UTOMJORDINGAR! Som har tagit över!

Här är scenen när George provar solglasögonen för första gången! Varning! Sanningen är inte alltid vad vi vill ha. Det är bara sanningen. Inget mer. Se på egen risk!

Nu ska denna skojiga klassiker filmas igen av ingen mindre än Matt Reeves, som verkar göra det till en vana att göra om bra filmer. Hans senaste var Let me In, ni vet remaken på Låt den rätte komma in. Fast Matt säger att han mer ska göra en adaption av boken som They Live bygger på, och inte en remake av Carpenters film. Hursomhelst så är det här materialet aktuellt som tusan, med tanke på att USA är fattigt och lågkonjunkturer och sånt.

Jag hoppas bara att de behåller den berömda "bubble gum"-repliken. Antagligen inte.

Eller tidernas roligaste slagsmålsscen. Nä, inte den heller antar jag.

Heja Magneto, vår överman!

Snart kommer en "reboot" sättas igång på X-menfilmerna. Det ska visas hur alla originalmutantisarna först lärde känna varandra och startade sin friskola och fick problem antar jag. Bryr vi oss? Lite grand kanske. Jag gillade de första två X-menfilmerna. Visst, de kanske var lite slätstrukna, men de var rätt kul ändå. Jag gillade Mystique och Magneto och deras glada gäng. Jag minns att jag retade mig jättemycket på Storm, hon var så himla tråkig! Förresten, vet ni att killen som spelade Cyklops, James Marsden, under lång tid var spikad att spela Jesse Custer i en filmatisering av Preacher som aldrig blev av?

Trailern är av det japanska slaget, men fullt tittbar ändå. Den går inte att bädda in så ni får kolla HÄR!

Jag måste erkänna en grej. Jag har alltid hejat på Magneto. Han har ju rätt. Det är klart att mutanterna är överlägsna vanliga tråkiga människor, det är väl för bövelen uppenbart! De är färggranna, de har vingar, de skjuter eld och blixtar, förvandlas till metall och har wolverineklor! Varför argumentera emot liksom? Det är väl det som är hela poängen med att vara "nästa steg" i mänsklig evolution? Jag tycker förstås att det är jättetaskigt om Magneto skulle få för sig att döda alla människor, det vill jag understryka, men man måste se det ur Magnetos perspektiv! Och liknelsen med andra världskriget, att Magneto har blivit så traumatiserad av nazisterna att han har blivit lika ond som dem, den HALTAR! Nazisternas påstådda ariska överlägsenhet var hittepå! Mutanternas överlägsenhet är ett stort fett faktum! Kalla mig artförrädare om ni vill!

Den där första klass-filmen ser väl ok ut antar jag. Jag kan inte påstå att jag flyger i taket av förväntan, men jag kommer nog se den om den får bra recensioner som vanligt!

Javier Bardem är Roland!

Jag gillar Stephen Kings Dark Tower-böcker. De är lite småfunky och väldigt ojämna. Det märks att de är skrivna i omgångar under många långa år. Världbyggande är flyktigt. Sista boken är rena ökenvandringen och slutet är otillfredställande. Trots svagheterna är det mysig läsning, och när de är som bäst är de sköna. Jag älskar The drawing of the three, den är sjukt underhållande! The wastelands påminner om sjuttiotalsfantasy och är ett snaskigt och hårt äventyr. Wizard and glass höll på att ge mig en psykos, för jag läste den när jag hade hög feber. Wolves of the Calla är ett skönt vilda västern-äventyr med mutanter och robotvargar som haft Dr Doom som modeförebild. Resten av böckerna är svagare, men man vill ju vet hur det går!

Böckerna har för övrigt massor av mutanter med! Ni vet att jag är svag för mutanter!

Nu blir det snart film och tv av detta mastodontprojekt (som King säger ännu inte är färdigskrivet, trots att sista boken har ett tydligt slut. Men gamle King ska klämma in fler mellan de redan skrivna böckerna!). Tydligen är tanken att det ska bli tre långfilmer, och en tv-serie som fyller igen luckorna mellan filmerna. Bring it on säger jag!

Ron Howard, en kompetent men tråkig filmskapare, står som producent och jag antar att han ska regissera minst en av filmerna. Det gör mig inte så väldigt upphetsad, även om det betyder att budgeten säkert kommer att vara rejäl och hantverket stabilt. Vad som däremot gör mig mycket glad att höra är att Javier Bardem nu har blivit castad som huvudpersonen, den slitna gamla revolvermannen Roland Deschain! Egentligen borde han spelas av Clintan, när gubben var i sina bästa år, men i brist på Clint så duger Javier bättre än bra!

Spännande!

Mara från Ulthar nominerad till Urhunden!

Mara från Ulthar har blivit nominerad till Sveriges finaste seriepris: Urhunden!

Jag kommer att tänka på en gammal Elvis-stripp som jag såg i Metro för ett par år sedan. Elvis, den skojfriske lille skölpaddan, stod och poserade dramatiskt och hojtade om att han hade ångest och ville dö. Hans fru undrade vad han höll på med. "Jag vill vinna Urhunden!" sa Elvis. Eller nåt i den stilen.

Inte för att jag har någon slutsats med det. Utom att det kanske är så att det höjer värdet på serien lite att få Urhunden, den blir liksom lite finare!

Jag vill verkligen vinna det där priset!

Men konkurensen är stenhård! Och det är väl som sig bör. Det hade ju varit illa om det hade varit Mara från Ulthar och en massa junk som var nominerat. Jag vill vara i gott sällskap tack! Det är jag! De andra nominerade är (trumvirvel):

Inferno av Fabulous Göransson

Inferno är fantastisk! Strindbergs privata helvete har aldrig varit mer underhållande. Fabian Göransson briljerar när han illustrerar det tilltagande vansinnet. Utan Fabian hade inte heller Mara från Ulthar varit så bra som den är, han var nämligen redaktör för boken!

Om någon vrålar i skogen av Malin Biller

Den här boken är så sjukt intensiv! Malin är aldrig något offer, och hon behåller en pumpande humor genom sin brutala självbiografiska barndomskildring. Malin, om du läser det här, du är så jävla jävla bra! Jag älskade din bok! Jag sträckläste den, kunde inte lägga den ifrån mig. Den här boken borde vara obligatorisk läsning på högstadiet.

De förlorade sidornas bok av Ola Skogäng

Del två av Olas Skogängs serie om den paranormala detektiven Theo (som är en stor björn). Utmärkt och stilsäkert hantverk av Ola Skogäng! Stämningfulla stockholmsmiljöer och färgglada äventyr med massor av godis för oss som har koll på våra referenser. Olas ambitiösa serie höjer ribban i seriesverige.

Prins Charles känsla av Liv Strömqvist

Den här har jag inte läst, fast jag misstänker att jag läst delar av den i andra sammanhang. Liv Strömqvist är alltid vass och mycket underhållande. Jag ser fram emot att läsa igenom hela boken och förfasa mig över dumma gubbar och annat allvarligt som Liv är så skicklig på att skämta om.

Kära Urhundenjury, beakta följande: Mara från Ulthar är den enda av de nominerade som har:

*Talande katter *Månbestar

*rymdgående svarta galärer

*De Andra Gudarnas vidriga avkomma

*Saturnkatter med fyra ögon

*massor av lökkupoler *ordet "avgrund" ca 113 gånger

*Demonfursten Nyrlahoteph

Hoppas juryn tänker på det!

Priset delas ut på bokmässan i höst! Hoppas hoppas!

Första 15 min från A Game of Thrones

Phew! Nu har jag sett dem! De första 15 minuterna från A Game of Thrones.

A Game of Thrones är HBOs (Sopranos, six feet under, Rome, Tru Blood, mm) nya storsatsning. Det är episk fantasy, baserat på George RR Martins moderna klassiker A Song of Ice and Fire. Böckerna är monster. De tre första är vansinnigt vassa. Det som utmärker dem, förutom det mästerliga hantverket och mängden intriger, är att de är råa och skoningslösa.

I början var jag Fire and Flames när projektet satte igång. Det är ett viktigt projekt, som kan lyfta fantasy på film och tv ur barnunderhållningsträsket och höja ribban rejält. Om tv-serien blir lyckad vill säga.

Sedan såg jag ett par trailers och kände den stora otäckheten smyga sig på. Jag tyckte att det såg ut som en alltför förenklad och framför allt förtöntigad version av ursprungsmaterialet. Detta handlar inte om den nödvändiga redigeringen i övergången från bok till tv, där material oundvikligen försvinner, utan om tonträffen. Det kändes lite fördummat, och det finns det ingen anledning till att det ska vara när det är produktionsbolaget bakom så mogna serier som Deadwood och The Wire som ligger bakom. Har HBO spelat säkert? Har de i sin rädsla för en dyr flopp börjat appellera till en simplare publik (ni vet, folk som gillar sport)?

Efter att ha sett femton minuter av det första avsnittet kan jag verkligen inte svara på den frågan. Men jag andas ändå ut. För det ser bra ut.

Självklart bli jag upprymd bara över att se karaktärerna och miljöerna i rörlig motion picture, men jag hoppas nog att det är mer än så. Jag vill se mer! Visst är manuset förenklat och lite övertydligt, men det förvånar mig inte. Världen måste presenteras på ett effektivt sätt, så att allt det roliga kan sätta igång. Nu när jag kommit över farhågorna gällande scenografi och foto så säger jag att förutom att manuset måste hålla så blir det stora provet hur skådespelarna håller måttet. Den här berättelsen är så mycket baserad på intriger och ränksmideri, och det kräver att karaktärerna känns äkta och levande. Framförallt är det viktigt att de luriga Lannisterna, med det incestuösa tvillingparet Cersei och Jaime samt deras vidriga avkomma, träffar mitt i prick!

Våldet har de uppenbarligen behållt, de verkar nästan kokettera med det. Men böckernas beryktade råhet ligger inte bara i avhuggna lemmar och inälvor. Det handlar om människors utsatthet, hur försvarslös en civilbefolkning är i krigstid, och hur lite makt vi har över vårt eget öde. Som läsare känner man sig aldrig trygg. Det hoppas jag att tv-serien kommer att ta till vara på!

Vad tycker ni själva? Se klippet HÄR!

Haha, jag är så lättköpt!

Jag gick in på aintitcool och kollade en ny trailer till den där Lyktpojken, och jag rös lite och hade en riktigt mysig stund här i ateljen (när jag borde jobba! Fy skam!). Lite samma grej som jag upplevde med Thor-trailern. Jag tror inte att jag egentligen kommer att gilla filmen speciellt mycket, men vrider man bara upp fantasifaktorn tillräckligt så är jag såld, åtminstone för en stund!

Två superhjältetrailers!

Superhjältar är inte riktigt min grej. Det kanske handlar om att jag inte läste superhjälteserier som barn. Jag är uppväxt på Kalle Anka, MAD och Bamse, och senare Agent x9, Fantomen, Conan och Tarzan. Jag har alltid tyckt att superhjältar är eh... overkliga. Jag vet! Det är hellöjligt, de är inte ett dugg mer overkliga än allt annat som jag gillar! Det är själva kostymerna som gör att jag inte riktigt kan köpa det. Jag har samma problem med Fantomen. Jag gillar berättelserna och mytologin, men jag kan inte köpa kostymen! Varför har de färgglada tighta kostymer? Hur kan de leva med sig själva? Inte ens när dräkten får en "förklaring", som att stålmannens dräkt är motsvarigheten till jeans och t-shirt på Krypton, så kan jag köpa det! Du bor på jorden nu grabben! Byt stil! Om jag flyttade till Krypton så skulle jag gå in i närmsta affär och köpa blåa tights och en mantel! Men nu är vi på jorden!

Är det rasistiskt att tänka så?

Mitt intresse för superhjältefilmer är också ganska ljummet. Får de ok recensioner så ser jag dem. Jag gillar att se färglada spektakel som kostat oförskämt mycket pengar. Men jag blir ofta besviken. Bara socker och inget salt!

Jag är milt intresserad av hela Avengersprojektet som pågår nu. Ni vet att Iron Man, Hulken, Thor och Captain America (Också ett helt sjukt namn! Låter som en spexig barntechnostjärna, typ Dr Bombay) alla existerar i samma universum skapat av legenderna Stan Lee och Jack Kirby på Marvel. Det hintas i alla filmerna att hjältarna kommer att buntas ihop till ett gäng som heter The Avengers, och så småningom ska det komma en Avengersfilm. Det intressanta är att den filmen kommer vara skriven och regisserad av Joss Whedon, som gjort så mycket gott för mänskligheten!

Här är trailern till det senaste bidraget till projektet: Kapten Amerikatt själv... spelad av killen som var gjord av eld i Fantastiska Fyran-filmerna (Oh Boy, sög de filmerna hårt eller vad!). Han verkar gillar att ha superkrafter, och att gå på gymmet förstås!



Här kommer en annan superhjälte flygande! Han heter Gröna Lyktan (Ni fattar vad jag menar? Gröna Lyktan?!? Det är ju inget namn, det är ett adjektiv och ett substantiv!). Han får inte vara med i Avengers, för han tillhör ett annat förlag: DC Comic!



Hum hum... mummel grubbel.... Näe! Båda verkar väl rätt lama! Det är roligt att fastän Captain America ser mycket bättre ut så blir jag mer pepp för Lyktan, för att den har utomjordingar och weirdness... men sen tröttnar jag på den med. Jag hatar den där grabbiga amerikanska "hey bro´awesome!"- attityden, The Green Hornet led också av den. Min vän L kallar det "Bro´s before ho´s"- mentalitet. Captain America tycker jag bara ser tråkig ut. Man har sett allt förr. Förutom röda dödskallenazister, det fick mig aningen intresserad i en halv sekund.