Utopitjejen av Kim W!

Fantastiska Kim W Andersson har gjort en egen tolkning av Utopibruttan från föregående inlägg! Ah, vilken ljuvlig blyertsteckning! Se mer av Kim och vad som kommer ur hans pennor och penslar på hans egen blogg!

Men vem är den här vältränade kvinnan egentligen? Har hon ett namn, ett jobb (dräpa ondska antagligen), var bor hon och var kommer hon ifrån? Kommer vi få svar på de här frågorna i framtiden? Vi får se...

UTOPI vs. GALAGO

För ett par veckor sedan publicerades Utopisternas manifest på DN kulturdebatt. Härligt med ett manifest tycker jag! Egentligen behövs det ju inte, jag har varit mitt eget manifest sedan jag var liten pojk, men det är ändå något speciellt att få vara med och skriva under en svulstig deklaration. Min morfars far, skulptören Ivar Johnsson, skrev under ett manifest tillsammans med en grupp konstnärer som kallade sig "de unga" någon gång i början av nittonhundratalet. Att skriva manifest är en gammal fin tradition som konstnärer ägnar sig åt! Det är ju så roligt!

En annan bra grej med att skriva manifest är att man får uppmärksamhet! Här är en tråd där vårt manifest diskuteras. En del kallar det pretentiöst och patetiskt. Andra tycker att det var på tiden. Så går det när man tar till brösttoner och pekar med hela handen, det sporrar andra att svara med lika starka åsikter.

En formulering i manifestet har retat en del: "De senaste decennierna har kulturen och seriekonsten i synnerhet dominerats av realistiska och självbiografiska uttryck. Nu slår pendeln tillbaka. ". Ajajaj! Vilka är det som publicerar självbiografiska serier? Är det Galago vi är elaka mot? Vad menar vi med "pendel"? Betyder det att vi vill höfttackla Galago in i glömskan och ta över hela rasket???

Galago har varit en institution i seriesverige sen nån gång på sjuttiotalet då dinosaurierna vandrade på jorden. De har gett ut erkända konstnärer som Joakim Pirinen, deras stall av seriekonstnärer är imponerande, och de odlar ständigt nya talanger. Deras position som ledande inom den alternativa seriescenen är oantastlig. De är ett välkänt varumärke. När vi, nya och okända för världen bortom ankdammen, vill berätta om oss själva, så är det praktiskt att peka på något välbekant och säga "det där är vi inte!".
Då valde vi att peka på en etablerad genre som faktiskt har varit dominant, och som råkar ha haft Galago som den huvudsakliga, men knappast den enda, förläggaren. När vi dessutom pratar om "pendlar" så skapar vi en spännande dramaturgi, som om vi utmanar något gammalt och trist och själva är nya och häftiga.
Då blir det lite spännande att läsa om det i DN Kultur!

Jag tycker att Galago är bra mycket mer än "realistiska och självbiografiska uttryck". Om folk vill tolka den beskrivningen som att den översätts till Galago så får de väl göra det. Och om någon som arbetar med Galago tar åt sig och blir ledsen så beklagar jag det.

Formulering finns inte bara där för spetsa till retoriken. Det är relevant att det funnits en längtan efter den typ av forum som Utopi är, en längtan som nu bär frukt. I slutändan handlar det om att vi vill skapa uppmärksamhet kring vilka vi är, vad vi vill och om vår nya tidning.

Självklart kommer det bli lite spinn på nätet, konflikt är god dramaturgi och det är kul att titta på så länge man själv inte är inblandad. Men nu är det förstås ingen konflikt. Det skulle ju bli jättedålig stämning på alla releasefester om folk stod och blängde på varandra istället för att gratulera varandra till vår egen förträfflighet. Vi vänder oss inte mot Galago, varken i vår bombastiska text, eller i den vanliga vardagen. Vi vill inte visa Galago var skåpet ska stå. Vi vill visa hela världen var skåpet ska stå!

American Gods the movie?

Vilken är Neil Gaimans bästa bok?

Vem är Neil Gaiman förresten? Neil är någon sorts fantasyförfattarrockstjärna. Han har rufsigt svart hår, solglasögon och svart skinnjacka. Han var ung väldigt länge, men nu börjar han likna en gammal rockfarfar lite grand. Han pratar en polerad pojkskolengelska. Han är extremt personlig med sin publik, alltid mån om att vara ödmjuk samtidigt som han är extremt ambitiös och väl medveten om sin egen talang. Men han är inget geni, är han noga med att påpeka, han har bara talang. Åh Neil! Du är awesome! Inte bara för dina spektakulärt bra serier och böcker, utan för vad du gjort för fantasygenren!

Neil höjde hela seriemediet och fantasyns status med sin serie Sandman. Det är väl egentligen det häftigaste han har gjort. Men jag uppskattar också hur han fört in mytologin direkt in i sin samtida fantasy. Mytologi och saga är fantasyns rötter och Neils berättelser synligör effektivt detta arv. Samtidigt leker han med genren, gör crossover experiment, vandrar ofta in på skräck och poesi, dekonstruerar. På åttiotalet gillade de att kalla honom för en postmodernist.

Neil har skrivit många bra böcker. Jag älskar hans novellsamlingar. Jag diggar hans första bok Neverwhere, om London under London. Jag föredrar uppföljaren Anansi boys framför American Gods.

Men det är American Gods som brukar nämnas först. Och jag förstår varför.

Ett mäktigt epos om glömda gudar som stryker runt i USA, och vid horisonten tornar stormen upp sig. Huvudpersonen heter Shadow. Hur awesome är inte det?

Nu avslöjar Neil Gaiman att American Gods ska bli film! Det som gör mig så glad är att Neil Gaiman befinner sig i en situation där han inte behöver ta första bästa deal som någon av de giriga amerikanska studierna slänger till honom. Han har stor erfarenhet från filmbranchen. Bl.a. gjordes en lyckad filmatisering av hans bok Stardust härom året. Han har också skrivit manus till bl.a. Robert Zemeckis Beowulf tillsammans med Robert Avary. Tyckte du att Beowulf var ett plastigt spektakel? Se om den, slut ögonen och lyssna.

Här är Neil när han pratar om filmatiseringen av American Gods.

En häxa är död

I två veckor har jag varit på äventyr i magiska New Orleans. En stad fylld av vampyrer, spöken och häxor. Nu sitter jag återigen i min atelje, jetlaggad och matförgiftad (ät inte maten på Delta airlines, resultatet: allt för hiskeligt för att beskriva med ord!) och försöker skaffa en överblick på vad som ska göras under veckan som kommer.

Råkar slösurfa lite på nätet, och läser att en kär gammal vän från min bokhylla, Dianna Wynne Jones, är död. Dianna är en av samtidens viktigaste engelska fantasyförfattare. Hon tog arvet från C.S. Lewis och uppgraderade och broderade ut hela idén med parallella världar. Hon fick mig att önska att jag, liksom Chrestomanci, hennes sardoniska hjälte, kunde vandra mellan världarna och styra upp allt som inte stod rätt till med samma tillbakalutade stil.

Hennes charmerande bok Howl´s moving castle blev film härom året, adapterad av mästaren Hayao Miyazaki. Charmerande är nog en bra sammanfattning av hur jag upplever hennes böcker, och för att sno ett citat av Neil Gaiman "Always perfectly magical"!


Hejdå snälla tant och tack för dina berättelser!

Heja Dynazty!

Det fanns en enda anledning att se melodispektaklet ikväll, och det var för hårdrocksbandet Dynaztys mellanakt där de framförde förra årets vinnarlåt i egen tappning. Dynazty äger så hårt! Han programledarpojken sa något om "kom ihåg var ni såg dem först"... Och det minns ni väl?





På releasefesten för Mara från Ulthar kanske?

Nu måste jag tyvärr ta semester från bloggandet ett litet tag... men jag kommer tillbaka!

Kram allihopa!

Tack alla!

Det var releasefest för första numret av Utopi igår. Vilket hjärtligt och genuint stöd vi fick ta emot. Vilken glädje och vilken entusiasm. Det är en märkligt känsla... nästan som om det hände någon annan, för det var mer än vad jag hade kunnat föreställa mig.

Det skrämmer på sätt och vis också, för nu måste vi leva upp till det här. Vi har slagit ner våra pålar, vi har skrivit under ett bombastiskt manifest, vi har gjort ett enda nummer som bär drömmar och ett löfte om vad som komma skall.

För länge sedan, när jag bestämde mig för att bli serieskapare, så funderade jag mycket på det faktum att det inte fanns någon marknad för den typen av serier som jag ville göra. Fantasy ni vet. Jag tänkte att om folk gillar den här typen av berättelser i andra medier, som i böcker och film, så borde de ju tycka om dem i serieform också. Bara att de inte vet det än.

Dessutom visste jag ingen som gjorde den här typen av serier i Sverige, så det var ju inte så lätt för folk att köpa dem och läsa dem om de inte fanns. Jag tänkte att om inte marknaden finns, så får man skapa den på det enda sätt jag kunde komma på. Att göra så bra fantasyserier jag bara kunde, och hoppas att de var bra nog.

På så sätt ville jag skapa något nytt under solen. Inte slåss om utrymmet inom redan etablerade genrer, utan lägga till något. Få seriesverige att växa. Så tänkte jag då. Nu gör vi exakt det.

Hur gick det till? Vilket sällsynt privilegium att ha kommit så här långt. Även om det här bara är början så kan jag dö nöjd imorgon. Vi försöker.

Och att få ta emot sådan här fan art på releasefesten måste betyda att vi är på rätt väg! Det är en av frostjättarna från omslaget, tolkad av Dan som gjorde masken.

Jag vill rikta ett stort tack till alla mina medarbetare på Utopiredaktionen. Ett stort tack till alla ni som kom på releasefesten och till alla er stödjer och hejar på. Tack!

Ikväll! Du! jag! Kom!

Omslagsmålningen till första numret av Utopi, som den ser ut i sin helhet.

Möt folket bakom tidningen Utopi! Prata med äkta serietecknare som tecknar äkta serier! Ta en bärs, det ska bli gott, det har vi förtjänat! Allt detta underbara och annat kan man uppleva på Utopis releasefest på baren morfar Ginkos vid mariatorget i Stockholm ikväll!

Jag tänker inte lägga upp flyern igen, den har ni redan sett, men ni får lite smakprov ur tidningen istället!

Skyttegravsmys av Lars Krantz!

Knätofsporr av Lina Neidestam!

Fascistfasoner av Lisa Medin!

Megasvulst av mig!

Detta och mycket mycket mer i första numret av Utopi magasin! Kom ikväll och var med från början!

Tematrio- tre hjältinnor!

Sara körde en tematrio med tre hjältinnor, kvinnodagen till ära! Det ska jag också göra!




Ellen Ripley från Alien-filmerna.
Oh yes! Ripley är så jäkla äkta! En grej som är anmärkningsvärt är att alienfilmerna aldrig tar perspektivet att Ripley gör tuffa saker fast hon är kvinna, vilket är vanligt i mer idiotisk fiction så fort en kvinna ska göra saker som idioter inte är vana vid att kvinnor gör.
Visst, omgivningen i filmerna tycker så ibland, men Ripley själv doesn´t give a shit! Det finns ingen jag hellre skulle vilja ha med mig om jag kraschlandade på en främmande himlakropp med hungriga urinvånare. Ripley är så himla tuff utan att vara sur mot andra om de inte förtjänar det. Hon är typ den ultimata kollegan.



Ayla från grottbjörnens snuskiga folk och de andra stenålderssnuskböckerna!
När Ayla fick sin första unge när hon var elva så fick hon mjölkstockning i brösten. Mjölken stelnade och gjorde hennes tuttar permanent stora och runda. Det nämns lite då och då, tillsammans med andra fakta om Aylas Pamela Anderssonliknande fysik. Ayla gjorde alltså ett stenålders-boobjobb. Hahaha! Ayla pratar lite smågutturalt, som om hon hade munnen fylld av bomull, för hon är uppväxt med neandertalare och de kan inte snacka som vi. Ayla uppfinner allt från synålen till "spjutkastare" (vad nu det är) till fellatio. Ibland när omgivning börjar tvivla på henne rider hon en vända på sitt tama grottlejon för att sätta respekt i de korkade grottmännen. Heja Ayla!



Battle Angel Alita.
Jag älskar dig fortfarande. Efter alla dessa år.
Jag har varit så förtvivlad över att inte Alita har funnits på riktigt så att jag har gjort serier där vi träffas. Så träffas vi om än inte i min värld, så i hennes. Serierna är inte snuskiga, vi pratar mest. Vi har så mycket att prata om!

Alita, du inspirerar mig! Din vilja. Ditt mod. Din styrka. När du tappade bort dig själv ett tag, och regerade på Motorballarenorna (tills Jashugan besegrade dig) så sa du något när du tog straffpoäng för att åka arenan baklänges bara för att hämnas på en annan motorballspelare som hade dödat folk i publiken. Du stannade på arenan (publiken häpnade), åkte tillbaka och använde ditt panzer kunzt-slag "hertza heon" för att blåsa ut hjärnan på nidingen. Sedan sa du "I cannot stand by in the presence of evil". De orden har följt med mig i många år nu. Det var bra sagt!

Bubblare: Sara Connor! No fate baby!



Författaren Mats Strandberg har också listat tre! Häng på ni också vettja!

Hög av serier recenserar Utopi!

Hög av serier är en serietidningspodcast som brinner för mediet och analyserar serier från alla möjliga vinklar.

Programledare är Anton Bjurvald. Till sin hjälp har han seriegurun Anders Lundgren och dandyn Freddie Kaplan. Hör dem prata om Utopi... De börjar avhandla första numret av tidningen ungefär hälften in i programmet. Det var en fröjd att lyssna till det här!

Tack min herrar, för att ni kallade Offret "en dubbelshot av Tequila", det gav mig kraft och mod (precis som en dubbelshot av tequila lustigt nog). Jag är så glad att ni gillade tidningen!

Lyssna själva här vettja!

Vill ni höra hur jag låter när jag ritar?

För en vecka sedan var Utopi-gänget på SF-bokhandeln i Stockholm och tecknade en liveserie. Det har jag skrivit om här! Föreställningen filmades av Sanna. Här är filmen! Förutom att höra Fabian prata om vår tidning och serien vi tecknade kan ni höra mig göra ljudeffekter medan jag tecknar.

Jag gör ALLTID ljudeffekter när jag tecknar serier. De ni kan höra i filmen är ljudeffekter jag gör när det ska ska vara ett fartigt sug i bilden. Andra favoriter är "bosch" när en bild ska landa med auktoritet, "Dooong" (likt en japansk gong gong) när jag vill åt känslan av mäktig insikt, och "Hnnnggggggghhhhmruuuuunnghhhhsmuuungmuuuunnngg" (melodiskt) när folk typ vandrar över berg och behöver lite soundtrack.

Jag kan inte vara den enda?

Bor du i Stockholm på Torsdag?

För det är då det händer!

Äntligen är det dags! Allt har gått så fort så det känns konstigt att det är verkligt. Vår tidning är här. Vad är Utopi magasin? En åskledare som tar våra drömmar och manifesterar dem i fysisk form. Myt, saga och sång. Ett orakel!

Återupptäck vad seriemagi handlar om! Dela glädjen och stoltheten med oss!

Fellow nerds. På torsdag välkomnar jag er alla till Morfar Ginkos, vid Mariatorget i Stockholm. Kl 19:00 inleds releasefesten för Utopi magasin. Det erbjuds underhållning, spännande paneldiskussion men framför allt en glädjens fest över att ett barn har fötts. Ett barn som bara kommer att växa och växa, och då det är fantasin som är bränslet vet ingen vad barnet kommer växa upp till att bli. Monster eller gud, eller både och.

Var med från början, så ni kan säga att ni var där vid själva födelsen.

Välkomna på Torsdag!

Här är eventet på fejjan!

Dansa fram regn!

Min mobiltelefon kostade 30 spänn och köptes av en kringvandrande gårdsfarihandlare med slokhatt och trasiga skor. Den har inte T9.

Men det finns tydligen de som har telefoner i fickan som kan utträtta underverk. Man kan surfa på det elektroniska havets vågor, man kan kolla på biograf, man kan lyssna till konsert och man kan spela alla möjliga spel! Dessa telefoner kallas för "Iphones"!

De skickliga killarna på DING bestämde sig för att de ville ha en klassisk pojkbokstouch på sin senaste app Raindancer! Så de anlitade Karl Johnsson, det är jag det, för att måla all grafik för hand. Jag gjorde också en liten serie med spelets handling. Spelet handlar om en ung stilig indian som ska dansa fram regn åt sitt folk. Åh, jag blev så glad över det här projektet! Fatta vad kul att få ett jobb där man bara får måla vilda västern-landskap och indianer!

Såhär gick det till:


Först målade jag ett landskap som är gjort för att klippas isär och sättas ihop så att de olika kulissdelarna (paralaxerna) överlappar varandra. När sedan landskapet rör sig i sidled så rör sig paralaxerna i otakt. Detta skapar illusionen av djup. Ni har sett det många gånger, tekniken började användas för t.ex. nintendo 16 bit.

Sedan målade jag indianen "Tripping Bull" i massa olika bitar. Han är en sorts sprattelgubbe kan man säga!

Här är spelets historia:

Mysigt! Här kommer Tripping Bull. Han har säkert varit ute på en massa äventyr, kanske backpackat i Thailand eller nåt.

Ånej, den gamle shamanen är död! Blev inte helt nöjd med färgerna på den här bilden. Men indiantantens uttryck är bra.

Först skulle han haft en indianpipa som han tände i den här bilden, men sånt kan vara lite känsligt för PK-apple så det fick bli ett barnvänligt halmstrå! Tjejen blev lite väl smal, jag hade precis tecknat färdigt "Offret" (utopi nr 1), så hon blev väldigt lik spinkiga Leika, Offrets huvudperson.

Jag gillar Tripping Bull!

Hur ska det gå?

Här är spelets trailer:




Om ni har en Iphone så måste nu förstås skaffa spelet Raindancer! Det kostar bara 7 kr vettja! Ladda ner det HÄR!

Snart är Cirkeln här!

Den 15:e April släpps Cirkeln! Det är Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs mystiska häxhistoria som kommer att dra över sverige som en skogsbrand. Nu har det kommit en trailer för boken som får det att pirra i magen av förväntan på den här nörden! Jag önskar att jag hade haft häxkrafter på gymnasiet, då hade de minsann fått se... eller nä förresten, jag hade spårat helt. Jag brukade gå runt och önska att jag hade kraften att få folk att bajsa på sig när jag befallde det... my god vilken röra det hade blivit!

Vårt barn färdades till väst!

I helgen var det Science Fiction-mässa i Göteborg, denna pampiga stad fylld med livsfarliga rälsbussar som får den här gamla stockholmaren att nervöst skutta runt som kusinen från landet, ständigt centimeter från sin död i form av ett otäckt skakande mullrande stålvidunder! Denna stad är dock inte enbart skrämmande, utan också fylld med häftiga nördar, härliga seriegalningar och kära kära vänner!

På plats var jag, Kalle "jag är Fantasy" Johnsson, och Faboulus Göransson, chefredaktörska för Utopi! På plats fanns också vårt barn, fött ur eld: första numret av Utopi!

Vilken underbar mässa! Tack till alla gamla och nya vänner för en hektisk och fett ösig helg! Och tack Lou Ferrigno för att du var så stor och hade så tjocka fina muskler!

En biker scout läser första numret av Utopi. Han borde läsa en bok om att man inte kör svävarvespor i 600 km/h på en måne fylld med enorma träd istället kan man tycka!

Två alver och en hob med vår fina tidning i sina slanka/håriga händer!

Häftigast på mässan var Leia och Olivia! Det är för coola tjejer som er som jag gör det jag gör!

Kolla in Leias feta blogg så fattar ni vad jag menar!

Läs mer på Utopis hemsida förstås!