En gång i tiden ville jag hålla min allra bästa idé för mig själv. Den var för bra för att spridas till höger och vänster. Någon kunde ju sno den! Ni vet när ni har en idé som ni vet skulle fungera, och som skulle göra er till mångbiljardärer, då vill man gärna hålla den lite hemlig. Problemet är att jag är en snackpåse, och min idé är helt enkelt för briljant för att inte berätta om. Jag tror nu att jag har nått en kritisk gräns och berättat den för tillräckligt många för att den oundvikligen förr eller senare kommer att realiseras av någon annan än mig. Eftersom min idé i första hand är filantropisk och inte ekonomisk, det är min gåva till människan, jorden och universum, så har jag beslutat mig för att skynda på processen genom att nu öppet berätta om min idé för världen genom detta forum som är min blogg. Osjälvisk ger jag världen denna gåva, och uppmanar er alla att ta tag i min idé och göra något av den. Jag längtar nämligen till den dag då min idé blir verklighet, och denna längtan är så stark att jag är villig att låta någon annan få äran, berömmelsen och rikedomen. Allt för att få uppleva resultatet av min idé: Ett mirakel.
Ni kan ju nämna att det var jag som kom på den först osv, men att jag var så generös att jag gav den till världen enligt stycket ovan etc!
Nu till min idé!
Den handlar om insekter. Insekterna (och dess kusiner spindlarna) är basen för vårt ekosystem. Utan dem skulle jorden vara en trist plats. Visst, det kanske skulle finnas en del växtlighet, och lite mögliga svampar, men annars skulle det vara heldött. Insekter sköter polleneringen av mängder av växter, bland annat de flesta av de grödor vi människor livnär oss på, de utgör dessutom en bred bas av föda för mängder av arter som vi inte vill vara utan. Vi skulle inte existera utan dem.
De är våra vänner, våra små änglar! De är ofta vänliga, som t.ex. de goda skalbaggarna. Ibland är de förvisso otäcka och ruskiga, precis som en tiger är ruskig och otäck om du möter honom i skogen när han är hungrig. Ibland är de fula, vilket är bra för det groteska har sin egna unika poesi. Oftast är de dock smärtsamt vackra! Dessa uråldriga små mirakel förtjänar vår eviga kärlek och respekt. Tyvärr är så ofta inte fallet...
De avskys, de föraktas, de bespottas, och de dödas för nöjes skull! Och trots det förtryck de så orättfärdigt utsätts för så uthärdar de vårt hat och fortsätter sitt heliga värv att hålla jorden levande och vacker. Visst, det finns undantag, som
tsetseflugan,
malariamyggan och en del andra
små gynnare, men den stora majoriteten av insekter gör sitt bästa för att främja våra gemensamma ekologiska intressen. Det är minsann mer än vad vi kan säga om de pajassläkte till självgoda apor som vi själva tillhör! Det finns dock godhet även i människan, och min plan, mitt uppdrag, är att föra dessa två arter samman så att vi tillsammans, sida vid sida, man och insekt, kan vandra in i gryningen och en strålande framtid.
Det första vi behöver göra är att bygga en Biodome. Ett slutet artificiellt ekosystem.
Sedan höjer vi syrenivån inom detta ekosystem till en nivå som motsvarar jordens atmosfär för ca 300 miljoner år sedan eller mer.
Sedan odlar vi fram jättelika insekter, både genom urval och genmanipulation, som vi låter bo i denna biodome.
Sedan låter vi människor besöka biodomen i gångar av glas (med normal atmosfär förstås). Förslagsvis kan vi ha olika sektioner i domen med olika artgrupper, typ en med steklar, en med skalbaggar, en med spindlar. Där man kan så blandar man förstås, men vissa arter kan behöva hållas åtskiljda. Skulle man t.ex. få fram någon gigantisk jaktspindel så vore det inte så smart att ha den tillsammans med de vänliga skalbaggarna.
Tänk er en klass med sexåringar som med sina små hjärtan fladdrande i bröstet går in en dimmig urtidsskog. Plötsligt skriker de till när en trollslända stor som en örn landar på taket av glasgången de går i med en rejäl duns. Skriket förbyts till förstumning inför den skönhet de upplever hos den drakliknande varelsen ovanför dem. Och i deras hjärtan byts rädslan mot kärlek. I andra rum (spindelrummet t.ex.) kan de också få uppleva lite hälsosam skräck, och lära sig respektera mikroversumets apex predatorer.
Projektet är också helt säkert mot den s.k. Jurassic Park-effekten, alltså att djuren skulle rymma och ta över världen eller paja New York eller nåt. De överlever nämligen inte i vår atmosfär!
Detta är den tekniska sidan av projektet, som jag egentligen inte vill tråka ut er med, men som ändå kan behöva en snabb genomgång. Anledningen till att insekter inte blir större än vad de är beror på att deras syreupptagningssystem, som kallas
trakeér, inte kan underhålla en kropp över en viss storlek. Då syrehalten var högre i jordens atmosfär för 300 miljoner år sedan kunde också insekterna bli större på den tiden. Då våra dagars insekter har evolverat från dessa gigantiska urfäder så borde det fortfarande finnas genetiska betingelser i deras DNA att bli större. Insekter är relativt lätta att genmanipulera, och med lite rotande i deras genpol borde resultaten kunna bli över förväntan. Dessutom har de snabba generationsväxlingar, så man borde komma långt med att helt enkelt odla på de största exemplaren av redan stora arter, så som
Heteropteryx dilatata eller
Goliathus regius, i den slutna miljö jag beskriver ovan. Om en rymning skulle ske så skulle insekterna snabbt dö av syrebrist.
En risk är förstås att någon av glasgångarna skulle gå sönder och en skolklass (med högstadieelever kanske) skulle bli fångade i biodomen och tvungna att försöka överleva i den främmande miljön. Antagligen skulle domen ha någon sorts rangerlikande insektsexpert som är van att handskas med "the buggers" som han kallar dem, som kunde bege sig in i miljön och rädda klassen innan alltför många hängde upp och ner insnurrade i vita kokonger, tömda på samtliga kroppsvätskor. Jag tror i alla fall risken är liten att de där gångarna skulle gå sönder.
Nu kanske en del av er reagerar med ryggmärgen och säger "Usch, ingen skulle vilja besöka den där äckliga insectsdomen, urk, insekter är äckliga, och ju större desto äckligare!". Ni har fel helt enkelt. Folk skulle strömma från hela världen. För vissa skulle det vara freakshowen som lockade, för andra en skönhetsupplevelse, men alla skulle komma därfrån visare och med en ny sån på våra ledade vänner. 50 000 år av förtryck skulle upphöra, och ingenting skulle längre vara sig likt.
Detta är min gåva. Nu tillhör den er.
Daga Fågelhjärta, en vän vikingaprinsessa... eller? Karaktärsskiss från mitt skissblock. Rörpenna och akvarell.
En jätte i skymning. Från mitt skissblock.
Karaktärsskisser på tre av pojkarna. Från skissblocket.
Den andra vikingaprinsessan i handen på en jätte. Liten spoiler här, men ni trogna bloggläsare kan gott få lite förhandspointers. Fortfarande bara skiss, och mest test på jättarnas utseende och style.
Ett par riktiga fulinga. Den stora tjocka är eunuck!
Ett stiltest. Tecknat med stålstift och färglagt med akvarell. Ja, han har bara en hand ifall ni undrar.
En remake på skissen ovan. Här testade jag pensel istället för stålstift. Jag kanske ska byta huvudverktyg. Jag har använt stålstift i ett par år och trott att jag aldrig kommer lämna det, men för tusan vad mycket fortare det gick med pensel! En annan linje också... gillar jag den bättre? Hmmm...
