torsdag 13 maj 2010

Nya Robin Hood "recenseras"


Vilken Robin Hood vill du ha?

När jag gick in på biografen igår kväll för att se Ridley Scotts version visste jag vad jag inte ville ha. Jag ville inte ha en realistisk, seriös Robin Hood som visade hur det "egentligen" gick till i Sherwoodskogen år 1200. Det var nämligen vad jag trodde att den här nya gråa Robin Hood var. Jag hade fel.

Jag gick in på biografen och förväntade mig att att bli uttråkad men möjligtvis få se en intressant vinkel och ett gott hantverk. Kort sagt kan man säga att mina förväntningar var låga. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Robin Hood visade sig vara en utav de sämsta filmer jag någonsin sett.

Omedelbart när filmen sätter igång förvånades jag över den konstiga tonen. Den tycks vilja vara någon sorts stajlad äventyrsfilm, samtidigt som den är mån om att vara just välgjord och realistisk. Den realistiska förpackningen är endast yta. Snart märkte jag att filmen trots sin ansträngda skitighet var harmlös och feg. Det var en barnfilm för vuxna.

Här har ni en resumé, läs och gråt:

Robin är en bågskytt i kung Rickards arme som "plundrar sig genom europa" på väg hem till England. Robin tycker att korståget var dumt. Robin är en hedersknyffel med glimten i ögat. En busig typ. Han är lite ledsen också, för allt dumt som hände på korståget, och för att han aldrig kände sin pappa.

Kungen dör. Robin och några soldatpolare deserterar. På väg hem till England möter stöter de på några riddare som ligger i diket och blöder efter att ha blivit överfallna av Den Ondaste Skurken. Dessa riddare skulle ta hem Rickards kungakrona till hans mesiga bror, prins John. Robin och hans merry män jagar bort Den Ondaste Skurken och snor riddarnas kläder och tar hem kronan. Alla tror att de är riddare. Tänk om de blir avslöjade? Så långt var filmen korkad, fånig men milt underhållande.

Riddaren som Robin låtsas att han är heter Robert Loxley och innan Robert dör (i diket, om ni minns) ger han Robin sitt svärd och får Robin att lova att ta hem det till riddarens gamla Max von Sydow-pappa. Efter att Robin & co kommit till London och lämnat kronan till den dumma prinsen beger sig Robin & co till Nottingham där Max von Sydow-pappan bor. Det visar sig också att Robert Loxley lämnade en fru efter sig: Lady Marion förstås!

Robin lämnar svärdet och Max von Sydow föreslår (utan att veta att Robin redan låtsats vara hans förlorade son) att Robin ska låtsas vara hans förlorade son! Och så får han liksom Marion på köpet, även om hon förstås är ettrig och inte kommer bli kär i honom direkt utan lite senare i filmen.

Robin har ett jävla flyt helt enkelt. Han blir snabbt en ansvarstagande och schysst lord. Nottingham som var en deppig håla när Robin & co kom dit blir snabbt ett merry plejs där det festas, krökas och dansas hela nätterna. Problem tillstöter när Den Ondaste Skurken är jättedum och driver in skatter å prins Johns räkning, men egentligen jobbar han åt den ostronglufsande kung Filip av Frankrike och tanken är att han får alla att bli så arga på prins John och hans skatter så att det blir inbördeskrig i England och då kan kung Filip smita in bakvägen med sin franska invasionarme och ta över hela skiten men vilken tur att hans onda komplott blir avslöjad och alla engelsmän träffas på ett stort möte för att prata om huruvida de ska ha ett inbördeskrig eller slåss mot fransmännen. My god vilken röra!

På detta möte dyker Robin upp, och nu heter han plötsligt Robin igen och är bara Robin och inte Robert. Max von Sydow har berättat för Robin att hans pappa var en dåtida människorättsaktivist som blev halshuggen för att han ville uppfinna FNs deklaration för mänskliga rättigheter alldeles för tidigt i historien. Robin som trots sin respektabla ålder alltid har undrat vem han egentligen är får nu svaret: han är sin pappa! Inte är det konstigt att Robin överger hela sitt nyvunna adelsliv för att fortsätta där hans pappa blev avbryten (av bödelns yxa)! Han håller ett brandtal för mänskliga rättigheter på ovan nämnda möte, och får alla att tycka att mänskliga rättigheter verkligen behövs i medeltida England (vilket är sant). Prins John lovar att om alla slutar inbördeskriga och ställer upp mot fransmännen så ska han införa mänskliga rättigheter. Alla ställer upp!

Robin skyndar sig tillbaka till Nottinham där Den Ondaste Skurken håller på att bränna ner byn och en av hans hejdukar försöker tvinga sig till ett ge Marion oralsex. Trots att han antagligen är fransk är Marion inte sugen utan knivhugger honom i nacken när han försöker böka sig upp under hennes kjol. Robin dyker upp och jagar bort Den Ondaste Skurken och räddar Nottinham fast Max von Sydow dog (han är den enda av "de goda" som dör, men han var ändå typ hundra år gammal så ce´st la vie).

Sen anländer prins Filip i en sort omvänd medeltida D-dagenscen och landsätter sin arme på Englands dramatiska kust. Alla som varit med i filmen är där och stoppar honom. Självklart dyker Marion upp som cross dressande riddare, tillsammans med massa nakna småpojkar som rider på ponnys, och hjälper Robin. Hon är ju en modern medeltidskvinna, och lite moderlig också med alla sina Peter Pan-pojkar i släptåg.

Nu ska jag avslöja slutet!

De vinner över fransmännen men när prins John ska godkänna pappret som alla mänskliga rättigheter står skrivna på så säger han nix nej (han LJÖG tidigare, vem kunde ana att prins John var en skurk... eller vänta!)! Han dömer Robin till att vara en rövare som ska bo i Sherwoodskogen i en charmig ewok-by och slåss mot sheriffen i Nottingham för resten av sitt liv, och sedan tipsar han om att om ni vill veta hur det går sen så kan ni se den här filmen:


Där fick ni hela filmen! Bra, då slipper ni se den här puckade kalkonen!

Jag kan väl nämna att som alltid i Ridley Scotts filmer så var det snyggt foto. Många utav skådespelarna är självklart begåvade, men som skådis är det inte mycket man kan göra när det inte finns någon undertext. Manuset är en ologisk röra. Framför allt var det töntigt. Tönt Töntsson kallar jag manuset! Filmen låtsas att den är rå men lurar ingen. Man känner sig tryggare än en treåring nerbäddad mellan mor och far. Ingenting dåligt händer egentligen Robin under hela filmen, inte ens den avslutande flytten ut till ewok-byn känns som ett nerköp. Filmen försöker vara lustig och käck och den kostymen känns ytterst obekväm för Ridley Scott. Den namedroppar varenda snubbe och tjej ur Robin Hood mytologin, och lägger till några extra när den endå håller på. Det blir jävligt trångt kan jag lova! Den försöker både återuppfinna och vara trogen sitt arv samtidigt.
Den här filmen har en pågående identitetskris, och precis som Robin är den lite för gammal och trött för att börja finna sig själv.

Hur många gånger rövade Robin i filmen? Svar: en gång!

Det här är Robin Hood som ingen vill ha!

5 kommentarer:

  1. Otroligt bra, rolig och arg sågning.
    Jag har fått gratisbiljetter till filmen och börjar undra om det är värt det...

    SvaraRadera
  2. (sen är ju Magna Carta rätt cool förstås...)

    SvaraRadera
  3. Aha! Jag älskar att lära mig något nytt!
    Jag har hört talas om Magna Carta tidigare, men hade helt glömt det när jag såg filmen.

    Så det var nåt som verkligen hände (minus fiction) som filmen ungefär handlade om! Nu förstår jag lite mer. Någon som tyckte de var smarta kom på att de skulle väva ihop det engelska inbördeskriget, Magna Carta och Robin Hood för att berätta något intressant om perioden...

    Ok, detta gjorde faktiskt att min respekt för filmens ambitioner ökade med någon enstaka procent.

    SvaraRadera
  4. Såg filmfean härom kvällen. Kan instämma i din åsikt gobben. Fann denna ganska underhållande... och sorglig.

    SvaraRadera
  5. Bra... jag glömmer att skicka med länken.
    http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1637706

    SvaraRadera