En god ingrediens: Demoner!

Kära vänner!

Här kommer min nya följetong "En god ingrediens"! Jag kommer att skriva om vad jag tycker är bra ingredienser att ha med i en berättelse. Dessutom kommer jag att ge exempel på lyckad användning av denna ingrediens, och eventuellt även en mindre lyckad användning.

Vi inleder med Demoner! Det är så mysigt med en riktigt bra demon. Jag gillar när demonen i berättelsen har någon form av personlighet och gärna ett namn. Något jag inte är så förtjust i är när demonen visar sig vara Satan själv (som i "Exorcisten" eller "The exorcism of Emily Rose"). Satan är visserligen också en bra ingrediens i berättelser, men han är lite för arketypisk för att jag ska tro att han har tid att ta över tonårsflickor och paja deras skolgång. Nä, ge mig en bra demon, en med ett eget tema, och gärna en egen personlighet och utseende. Viktigt är också att demonen har ett namn, det hör liksom till. Det ska vara något högtidligt över namnet, och om berättelsen genomförs på ett bra sätt ska publiken vara lite obekväma med att uttala demonens namn efteråt.

Det är också roligt när en av karaktärerna i en berättelse är allierad med en demon. Det ger karaktärern en svart egg. I min serie "Mara från Ulthar" allierar sig en av huvudkaraktärna med en demon i slutet av berättelsen. Det är en akt av desperation, men ni kan lita på att denna karaktär kommer att få betala för detta om jag någonsin gör en uppföljare. Som katten Nardos säger till Mara i en scen som utspelar sig på månens karga yta: "Uttala aldrig de Andra Gudarnas namn, de som gör det förlorar en del av sin själ till avgrunden". "Avgrund" är ett av de vanligaste orden i Mara från Ulthar, det sägs typ 375 gånger.

Nåväl, demoner är lajbans! Här kommer ett par exempel på lyckade demoner:

Calcifer (Howl´s moving castle)

Calcifer är en helt enkelt charmerande demon. Nu talar jag om Calcifer i Miyazakis filmversion av Howls moving castle, jag har inte läst boken av Dianne Wynne Jones. Det ska jag, och när jag gjort det kan jag göra en jämnförelse. Calcifer i filmen är barnlik och gullig. Samtidigt är han omänsklig, och skrämmer med sin bristande förståelse och ringa respekt för människoliv. Magikern Howl har ett starkt förbund med Calcifer, vilket också ger den lite fjantiga karaktären Howl en mörkare sida.

Lamia ( Drag me to Hell)

I den cinematiska berg-och dalbanan Drag me to Hell finner vi den överjävliga demonen Lamia! Lamia finner ett stort nöje i att hemsöka människor, och är på många sätt en klassisk biblisk demon. Lamia fyller upp många krav på vad en bra demon ska vara. Hon har ett tydligt tema, hämnd! Ett utpräglat om än klassiskt getutseende, en otäck röst och ett välklingande namn.

Hellboys pappa

Älskar ni inte scenen när Hellboy får möta sin pappa? I albumet "the chained coffin and others" besöker Hellboy en gammal klosterruin. Där får han en flashback av vad som hände när en döende häxa ska hämtas av hennes forne älskare, en av helvetets demoner. Denna demon är stylad i klassisk Sumerisk stil, han har en stilig bockprofil, och anländer i en spektakulär show av ljus och rök. När en präst och en nunna (den döende häxans barn) försöker driva bort demonen genom att åkalla gud dundrar den mäktiga besten "var inte JAG gud i det gamla Babylon?".

Det är klassiga lines som den som visar att vi snackar om en riktig demon och inte om någon lokal liten poltergeist eller annat trams.

Dåliga demoner

Det finns oändligt med dåliga demoner inom fiction. Att räkna upp alla är omöjligt. Jag kommer att tänka på kalkonfilmatiseringen av kultserien Hellblazer: Constantine med Keanu Reeves. Den hade platta och totalt ointressanta demoner som såg ut att ha rymt från ett tv-spel.

Japanerna är ofta bra på demoner, men många mangaserier har också en lam standarddemon, nån fuling med mager kropp, hukande hållning, opropertionerligt långa armar och ett brett flin. Det går också lite inflation av demoner inom mangan. Visserligen är demoner kända för uttrycket "vi är legio", vilket låter coolt. Men det är inte coolt om de är vanligare än Beck-filmer i Tv4 tablån. Det tar bort mystiken.

Hellre en bra demon än tio töntiga.